Har vart i Jnkp hela morgonen/dagen, fyyyyyyfaan vad jobbigt det var att ställa sig emot någon man verkligen älskat mer än hela sitt liv. Nån man gett o fått allt av, när jag såg honom allt bara rasade jag blev helt tom visste inte om jag vågade titta på han eller inte. Fan vad det sårar mej att såra dej!!!!!!!! Du har ändå alltid funnits där för mej i alla lägen, vänner som fiender tillsammans elr inte. Detta måste vara en av d värsta grejerna som jag har gjort/varit med om. O nu när jag vill prata med han, jag kan inte. Det kommer inte gå på ett bra tag heller, bara för att säga förlåt för vissa saker.
Nu när jag sitter ensam så bara kommer alla frågor jag ställer mej själv, varför si varför så? Varför stack jag o ba lämnade dej ensam, hur hade dt sett ut idag, hur hade du/jag varit..
Vissa kommer tycka detta är konstigt andra inte, men alla vet att han alltid ha that special place in my heart, det är helt säkert.




Måste bara tillägga. Tack Jaana!